Stillhet.

Flickan sitter på gräset, under trädet, under den klarblåa himlen,

under vakan av himlkropparna bortom det vi förstår

och med jorden pulserande under sig.

Hon sitter där, med hela världen i sina händer.

Kupar dem för att inte utelämna något

Och känner hur allt tingest i levnad andas ut i ett gemensamt andetag.

Och blåser bort all hennes förtvivlan.