Solen skiner.
Allt är varmt åter igen.
Men ändå känns det som om nånting fattas.
Förstår mig inte på mig själv ibland.
Jag är omringad av massa fina människor som bryr sig om mig,
som jag bryr mig om.
Och en hel bunt av dessa människor kan jag verkligen lita på.
Men ändå kommer denna otäcka känslan av att vara så himla ensam..
Och det är konstigt, för jag är ju inte det.
Men jag känner mig så ensam ibland.
Ensam, för jag vill ha nån.
Någon som alltid finns där.
Någon som kan dela alla mina lyckliga och mindre lyckliga stunder.
Som ser mig för den jag är, inte för den jag inte är.
Någon som tar min hand och håller den stadigt
och aldrig släpper.
Någon som jag kan känna mig så där extra lycklig med.
Någonstans måste det finnas en sådan människa.
Världen är ju så stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar